Tidpunkt
När jag precis hade börjat skriva så lärde jag mig mycket om min egen process genom att läsa om andras. Därför tänkte jag dela med mig av hur mig process ser ut just nu och hur den har förändrats genom åren.
Man skulle kanske kunna tro att ens skrivprocess är något som man upptäcker en gång för alla och sen fortsätter att bygga på resten av livet. Men så har det verkligen inte varit för mig. Det finns garanterat undantag, men för mig har processen förändrats radikalt från år till år. Inte bara genom att jag lär mig vad som fungerar för mig, utan genom att jag lär mig att det som fungerar nu inte är detsamma som fungerar imorgon. Det övriga livet genomsyrar allt och kräver anpassningar.
Varför behöver man ens ”hitta sin process”? Räcker det inte med att man skriver? – Jo, det gör det på sätt och vis. Men en av de saker som har haft stört inverkan på mitt skrivande är just att lära känna min egen process. Det spelar mindre roll när skrivandet rullar på. Men det är helt avgörande de gånger det inte gör det. Det är så oerhört lätt att köra fast men genom att veta var jag ska ”felsöka” så kan jag hitta lösningar till nästan alla svårigheter som skrivandet för med sig.
När jag gick min första skrivkurs jobbade jag stenhårt på att hitta och analysera min process. Det första jag experimenterade med var när. Efter att ha provat olika alternativ kom jag fram till att jag trivdes bäst med att skriva det första jag gjorde på morgonen. När hjärnan ännu var ren och oförstörd av intryck. Texten kom lättare och blev i de flesta fall även ”bättre”. Det gick ganska bra att ställa klockan någon timme tidigare och knata ut till skrivbordet. Det var inte alltid roligt men det var genomförbart.
Sen fick jag barn.
Nu för tiden är det så att de få fantastiska små tillfällen då jag faktiskt kan få sovmorgon, kommer prioriteras framför allt skrivande i världen. Kroppen (och själen) är helt enkelt för trött för att vara kreativ i vilket fall som helst. Det har resulterat i något som aldrig någonsin hade varit möjligt tidigare: Jag skriver nu på sena kvällar, efter att resten av familjen gått och lagt sig. Och fastän det har fungerat i flera månader så har jag fortfarande svårt att tro på det själv. Det har alltid varit så oerhört svårt för mig att skriva på kvällarna över huvud taget och ännu mindre sent på kvällarna. Men nöden har, som det heter, ingen lag så det gäller att ta vara på de få tillfällen som finns.
Nästa del kommer handla om hur jag skriver.
Om du skriver själv får du gärna lämna en kommentar om när på dygnet du tycker att det är lättast/bäst att skriva!
Sofie Silverbring 