Just nu skriver jag på något annat än uppföljaren till den första boken. Det kommer bli fler delar av den också men det var ett annat projekt som krävde uppmärksamhet först. Den här gången ska det bli en kapitelbok för 9-12 åringar. Det som gör det annorlunda är att det är ett realistiskt manus utan magiska inslag. Nu var ju visserligen Neo det också, men det jag egentligen anser att jag skriver är äventyrsberättelser med magiska inslag. Men nu är jag som sagt i full gång med skrivandet och hoppas ha ett råmanus klart i slutet av nästa vecka. Mer än så tänker jag inte avslöja just nu.
En trevlig bonus när jag skriver är alla dessa nya idéer som ploppar upp i huvudet. Jag har en egen mapp till dessa så att jag kan skriva ner dem innan de försvinner. Tyvärr innebär det också att jag hela tiden blir frestad att börja skriva på någon av de nya idéerna istället för att slutföra det första. För det tar jättemycket tid och ork för att slutföra ett manus, mer än vad jag förstod från början. Men istället för att bli nedslagen av det så påminner jag mig om att jag utan tvekan tycker att det är roligast att skriva i början och slutat av projekt. I början när jag gör synopsis och allting fortfarande är öppet och möjligt, och i slutet när jag har skrivit mig till ett helt råmanus utan massiva luckor och brister. Det är då som jag på allvar kan börja få en känsla för vad det är jag har skrivit.
Sist jag var i slutfasen hände det så otroligt mycket med manuset. Man skulle kunna tro att jag syftar till Neo-manuset, men det gör jag inte, jag har ett annat projekt som jag lyckades skriva nästan helt klart innan familjens senaste tillskott tittade ut, men som nu ligger och väntar på att jag ska plocka upp det och skriva klart det. Men där och då hände något med min skrivprocess och jag fick massor av ny energi att lägga ner i det. För det där eviga tragglandet i mitten, när jag vet vart jag är på väg men scenerna ”bara” ska ner på pappar och alla dessa små luckor ska täppas igen, det är mest sådant jag bara behöver ta mig igenom. De ger inga kickar alls. Men det är så otroligt värt det i slutändan. Nu kom jag in lite på min skrivprocess och med lite tur kommer det ett inlägg till om det i nästa vecka. Men nu ska jag först ta och överleva mitt livs första releasefest. Hoppas att vi ses där!
Sofie Silverbring 