
Vi har just kommit hem från bokmässan. Jag har varit där som besökare massor av gånger men den här gången var första gången som författare. Det var långa köer till utställarkassan så jag var försenad redan när jag kom in genom säkerhetskontrollen. Jag skulle stå mellan 9-12 och kom inrusande i montern fem över. Det var bara det att min bok kommit direkt från tryckeriet till mässa. Första gången jag fick se min bok i verkligheten var i exakt samma sekund som jag skulle vara redo att marknadsföra mig själv och boken för världen. I en helt surrealistisk stressdimma slängde jag mig över den och bläddrade frenetiskt mellan sidorna. Känslan var helt otrolig. Lika delar eufori och ren skräck. Men allt såg bra ut! I flera veckor har jag haft mardrömmar om att boken inte skulle hinna tryckas, att den skulle kommit bort i posten eller att det skulle vara något fel på den. I boken är det flera illustrationer som sträcker sig över hela uppslag och jag hade knäppa tvångstankar om att dessa skulle hamna i otakt och bli tryckta på olika uppslag. Det hade varit ren katastrof och boken hade varit oläslig. Intellektuellt visste jag att förlaget kan allt sådant utan och innan och att det inte fanns något skäl till oron. Men säg det till mina kris- och katastroftankar. Detta ska tydligen vara helt normalt dock. En vän till mig berättade att hon oroade sig för att hennes bok skulle lukta illa. Så det är tydligen obligatoriskt att bli lite knäpp av all väntan.
Den här gången hade jag packat ner hela familjen. I vanliga fall är det en ganska dålig idé att ta med sina barn (eller någon annans heller för den delen) till mässan. Är barnen dessutom 3 år respektive 4 månader och behöver ständig omsorg och stimulans är det en fruktansvärt dålig idé. Vi hade aldrig någonsin fått för oss att ens försöka ta med dem om det inte varit så att den yngste ammar. Jag fattar fortfarande inte vad som hände. Men på något sätt har vi alla tagit oss igenom mässan med livet i behåll. Och med en helt ny bok i resväskan.
Skriv gärna en kommentar om hur var det för dig när du såg din bok första gången? Och om denna dagen ännu inte kommit: Hur tror du att det kommer vara/kännas?