Varför barnböcker?

När jag berättar för folk att jag skriver barn- och ungdomslitteratur så får jag ganska ofta frågan: Skriver du för vuxna också? 

Det gör jag inte. Har inget intresse av att göra det heller. Inte nu i alla fall. Anledningarna är flera och jag skulle snarare vilja svara med frågan: Varför inte? 

Friheten när man skriver barnböcker är enorm och det man skriver riktar sig till den del av mänskligheten som fortfarande tror att allt är möjligt. Barn är bland det häftigaste som finns och de är ännu inte nedkladdade med bitterhet, begränsningar och fördomar. Dessutom är det vansinnigt roligt att få använda sin fantasi och ju mer jag skriver ju roligare blir det. 

Är det lättare att skriva för barn? Ibland springer man även på folk som tror/tycker att det borde vara lättare att skriva för barn. De får gärna ha den åsikten men jag skulle vilja påstå att de inte riktigt vet vad de pratar om. Det finns så många saker man måste tänka på när man skriver för barn: Vem är läsaren? Är det barnet själv eller är det tänkt som en högläsningsbok? Kan barn identifiera sig med det jag skriver även fast jag är 30 år äldre än dem? Hur är det lagom spännande utan att vara för skrämmande? Är mitt språk fortfarande aktuellt eller börjar jag låta gammal? Är språket lagom utmanande utan att bli svårläst? O.s.v. O.s.v.    

Däremot kan det gå fortare att skriva ett barnboksmanus. Det säger sig självt att ett bilderboksmanus på 28 sidor går fortare att skriva än en vuxenroman på 328 sidor. Men var och en av de 28 sidorna har garanterat tagit längre tid än en av sidorna i 328 sidors manuset. Anledningarna till att det tar så lång tid i förhållande till mängden text är flera, men dels så måste man berätta en hel historia på så oerhört få ord och sidor. Det kräver att varje mening vägs med guldvåg. Och sen är det enorm konkurrens för att få barnboksmanus utgivna. Det är det när det gäller vuxenböcker också såklart. Men där minskas trycket åtminstone av alla dessa drömmare som aldrig orkar skriva färdigt ett långt manus. Ett barnboksmanus hinner nästan alla skriva klart och det innebär att väldigt många gör det. Det i sig behöver inte vara något negativt, men då gäller det ännu mer att man försöker skriva det bästa man kan så att ens manus förhoppningsvis sticker ut i mängden. 

Så vad är det då för typ av barnböcker jag skriver? Det snabba svaret är att det varierar: Bilderböcker, börja läsa-böcker och kapitelböcker för 9-12 åringar. Ofta med mer eller mindre magiska inslag. Men på det stora hela så är den gemensamma nämnaren att jag skriver just för barn. Och jag gör det som en hyllning till livet. För magin som trots allt finns omkring oss. Och för att dela med mig av positivitet, hopp och glädje. Det kan aldrig finnas för mycket av den varan. 

Varför skriver du? Lämna gärna en kommentar om vilka du skriver för och varför!